Idag har det firats Halloween på skolan. Pirater, häxor, Spindelmannen och en pumpa fanns på plats för att äta godis och skrämmas lite. Vi har även hunnit med söndagens Halloweenbrunch på Hilton. Vi = tjejerna och jag, Anders var som vanligt bortrest. Brunchen var trevlig, barnen roade sig själva så vi vuxna fick frossa i mat och dricka bubbel i fred.
Finaste häxan och sötaste pumpan firar Halloween tillsammans med alla "Metsobarn". Benjamin, Elliot, Eric och Elin från Sverige, Aino, Helmi, Nea och Alexis från Finland.
Förra onsdagen var det International Day på skolan. Alla barn och vuxna skulle klä sig så att de representerade sitt land. Det visade sig att det fanns elever och lärare från 18 olika länder. Under veckan före hade eleverna fått besöka olika länder som inte finns representerade på skolan och få sitt pass stämplat, varje klass/lärare hade valt sitt land. Astrids klass var Monaco och Signes klass var Mexiko. Signe hade också fått i uppdrag att välja två länder som hon var extra intresserad av och forska om dem. Hon valde Thailand och Colombia, det första för att det är världens härligaste land och det andra för att kusin Klara är där just nu.
Dagen började med en parad där vi fick se alla fina barn och lärare, finaste av alla var nog tjejerna från Sydkorea och Japan i sina traditionella klänningar.
Lunchen hade föräldrarna bidragit med så den var härlig buffé från alla världens hörn med crêpes från Franrike och plättar från Sverige, kimchi från Sydkorea, malaysisk kycklingcurry, köttbullar från Tyskland och Sverige, finska kanelbullar och mycket mer.
Efter lunchen hade rektorn en assembly med frågesport och chans för alla elever att berätta om allt de lärt sig.
Astrids klass "besöker" Lesotho och får sina pass stämplade av rektorn.
Alla barnen ställde upp innan paraden.
Astrid och Eric med Fröken Miller från Jamaica.
Signes Fröken Helen från Nya Zeeland och några av barnen i hennes klass.
Vårt bidrag var tomtegröt.
Nu är vi tillbaka i vardagen igen efter semestern i Xiamen. Anders har så klart rest iväg, den här gången för att sälja pappersmaskiner i Qingdao. Rapporterna därifrån är jobb, jobb och åter jobb, Vi hoppas verkligen att han kommer hem till helgen eftersom han ska resa bort igen nästa vecka.
I lördags var vi på BBQ-street tillsammans med familjen Skogsberg och våra amerikanska vänner, familjen Kottke och familjen Grimett. Liz och Stan ska flytta hem till USA så det var lite av en avskedsmiddag. Som vanligt var det supertrevligt, det är en så avslappnad atmosfär där, man sitter på små skrangliga pallar, äter kladdiga kycklingvingar och torkar fingrarna på toapapper.
På söndagen skulle vi på utflykt, Anders hade pratat med Lei på Metso om att vi ville utanför sta´n, till någon mysig by/fint tempel/upp i bergen. Vi tyckte vi hade gett väldigt klara direktiv och Lei hade till och med ordnat så att en tjej från receptionen på Metso skulle följa med som tolk. Våra förväntningar var höga! Och de motsvarades så klart inte... Tjejen var väldigt blyg, hon sa inte ens sitt namn och hon hade inte en susning om något egentligen. Vi åkte bil en liten bit utanför Xi´an och stannade i en by som helt och hållet bestod av en massa restauranger. Metsotjejen undrade var vi ville äta lunch, kl 11 på förmiddagen. Vi frågade om byn var känd för någon särskild sorts mat men se det visste hon inte. Vi tyckte det var lite tidigt för lunch så vi föreslog en tur upp i bergen till ett tempel vi sett vid en annan utflykt. Tjejen och chauffören var med på noterna direkt och vårt humör steg i ungefär en minut sen parkerade chauffören bilen och tjejen sa att vi var framme. En grusig parkering och ett tempelområde under uppbyggnad var inte vad vi hade tänkt oss. Vi gick i alla fall uppför trapporna och efter allt byggnadsarbete kom man till en stig i skogen, den ledde till en stor Buddhastaty. Det var dock 1,5 h vandring på branta stigar för att nå statyn så efter en stund vände vi, åkte tillbaka till restaurangbyn och åt den sämsta kinamat som vi fått under hela det här året.
Signe och Astrid har ett tag pratat om att få börja med dans. Vi frågade om skolan kunde ordna något och i måndags började de på ballet. De var så sugna på att få dansa, hade tränat hela helgen och sen så visade det sig vara alldeles för svårt. Läraren var säkert duktig på ballet men hon var sannerligen ingen pedagog. Signes kommentar efteråt var att jag tror fotboll är mer min grej. Heja, heja tycker pappa och mamma!
Om söndagens utflykt var misslyckad så var gårdagens utflykt desto bättre. Anders och jag hade planerat den ett tag men när han inte kunde på grund av jobb så följde en av hans finska kollegor, Kirsti, med istället. Målet för dagen var att hitta gamla/antika saker, gärna blåvitt porslin och möbler. Kirsti var perfekt att ha med sig, hon var tålmodig och hade ett bra öga för fina saker. Efter månaderna i Kina börjar jag nu kunna lite kinesiska, tillräckligt för att kunna pruta men alldeles för lite för att få veta någon historia om sakerna vi tittade på. Vi åkte i alla fall hem med krukor och vaser, bjällror och fat. Jag hoppas verkligen att Anders och jag hinner med en tur till innan det är dags att flytta hem.
Nagelsaxar, vantar, fodrade strumbyxor, plastpåsar, munskydd, tejp, gosedjur, paraplyer, barnkläder, peruker, provdockor, korsstygnsbroderi, glittriga hårsnoddar, på Kang Fu Lu finns ALLT. Lu betyder gata och den här gatan är full av små butiker med allt man kan (och inte kan) tänka sig.
Under tiden som vi varit här i Kina är det bland annat i Xiamen som Anders har haft sina bruksbesök. Varje gång kommer han hem och berättar om det fantastiska hotellet och läser man på om staden verkar det dessutom vara en väldigt trevlig plats att semestra i. Staden har därför funnits med på vår attgöraiKina-lista. Lagom till Anders och tjejernas oktoberledighet fick vi äntligen möjlighet att åka. Anders skulle jobba några dagar och vi kunde åka med, skönt att komma ifrån Xi´an ett tag. Xiamen, som är en ö, ligger i södra Kina precis innanför Taiwan, vädret var soligt och temperaturen runt 30 grader, underbart med sommarkänsla igen!
Förmiddagsfika medan Anders jobbar, färskpressad vattenmelonjuice, 6 yuan (6 kr) styck. Signe fick ordna med beställningen, de senaste veckorna har de tränat mycket matord på kinesiskalektionerna, så hon visste minsann ordet för vattenmelon!
Det märks att Xiamen är en kuststad, i varje gränd finns det pärlor, fisk och skaldjur till salu.
Mellan fastlandet och ön Xiamen ligger en liten ö, Gulang Yu, i mitten av 1800-talet var detta en av de få platser som den kinesiske kejsaren lät öppna för handel med Europa. Det blev också tillåtet för utländska köpmän att bosätta sig på ön. Det här har präglat öns utseende, bebyggelsen påminner om europeiska 1800-talshus, det känns lite som att vara tillbaka i kolonialtiden när man går runt på de smala gatorna. Biltrafik (och mopeder/motorcyklar) är förbjuden, vilket är väldigt ovanligt i Kina och bidrar till att öka öns charm betydligt. Det finns några stränder men det är få som badar, vi blev inte sugna på att stoppa fötterna i det gråbruna Sydkinesiska havet.
Kinesiskt strandliv
Astrid showar och Signe gömmer sig för nyfikna kineser.
Gatuliv på Gulang Yu.
Ön är en stor turistattraktion för kineser och eftersom vi besökte den under Mooncake Festival, 30/9 och Nationaldagen 1/10 fick vi verkligen trängas, men det är roligt att titta på alla uppklädda familjer som får chansen att ha lite ledigt tillsammans. En sak som de verkligen tycker om att göra är att fota, allt och alla ska var med och gärna tillsammans med en blek västerländsk familj framför någon ointressant "sevärdhet". Ibland blir det lite för mycket av det goda, det är t.ex. ofta som vi har publik när vi äter.
Bröllopsfotografering är stort i Kina. Det är inte alls säkert att paren på bilderna ska gifta sig inom den närmaste framtiden, de råkar bara vara på besök på en vacker plats och passar då på att anlita en bröllopsfotograf som tar bilder och lånar ut kläder. Par nummer två slängde på sig sin utstyrsel, tog fotona och så av med alltihop igen på ca 20 minuter. Sen åkte de tillbaka in till Xiamen med samma färja som oss, i jeans, t-shirt och tennisskor.
Astrid funderar på att köpa en liten babysköldpadda i en tät plastburk... Respekten för djur är obefintlig!
Hotellet hade satt upp en hoppborg till barnen under helgdagarna, klart vildast var fröknarna Leandersson! Efter hoppandet smakade det bra med lite mat vid restauranggatan utanför hotellet.
Mooncake Festival är en skördefest som firats i Kina i många tusen år, enligt traditionen ska man ge varandra Mooncakes, dessa säljs i vackra, dyra förpackningar. Kakan är väldigt stabbig, fyllningen görs av svarta bönor eller sesamfrön, det är väl inte en av de saker vi kommer längta efter när vi är tillbaka i Sverige...
Sedan terminstarten är det dresscode som gäller på skolan, blå överdel och beige underdel. Jättefina färger men den som tittat i Signes och Astrids garderober vet att det är lite andra färger som dominerar! Vi har i alla fall gjort vårt bästa och så här kan det se ut när våra skolflickor går till skolan...
Astrids klass "besöker" Lesotho och får sina pass stämplade av rektorn.
Alla barnen ställde upp innan paraden.
Astrid och Eric med Fröken Miller från Jamaica.
Signes Fröken Helen från Nya Zeeland och några av barnen i hennes klass.
Vårt bidrag var tomtegröt.
Kinesiskt strandliv
Astrid showar och Signe gömmer sig för nyfikna kineser.
